Känns verkligen som jag pendlat mellan olika känslor hela dagen. I morse tyckte jag det skulle bli skönt att komma iväg och för första gången ta del i en centralkonferens. Sedan skulle man packa (har redan upptäckt att jag glömt linsvätska...) och då kände man inte alls för att åka. På båten satt vi några stycken och pratade och det kändes spännande och jag såg igen fram emot det hela. Känslan höll i sig över biskop Hans Växbys (med biskopsområde Euroasien mer Ryssland och sånt i sin kappsäck) predikan/anförande i öppningsgudstjänsten. Han talade tydligt och klokt och det hela kändes viktigt. Efter gudstjänsten kramade man alla man kände och hälsade på resten av den svenska delegationen och vi svenskar satt en stund och började gå igenom handlingarna tillsammans - och vips känd
e jag mig lite matt igen... Hur skall alla dessa detaljer - eller till och med valet av en ny biskop - betyda något för folk i Göteborg - eller Vladivostok? Hur blir det handling, kött och blod?
Han Växby talade om att någon när han var ganska ny i Moskva hade frågat honom om vägen. Han såg alltså rysk ut. Hans menade att det var en komplimang - jag är inte lika säker... Men poängen för mig var att för att bli räknad med, sedd, tillfrågad behöver man finnas på plats och vara synlig - men också trovärdig och adekvat. En bra utgångspunkt inför temat "To serve the present age" - som dessutom visade sig vara en strof ur en mycket känd Wesleypsalm. Det är tydligen inte mycket jag vet... =)
Glömde kameran i bilen under inledningsgudstjänsten så i dåligt ljus med mobilen blev det inte bättre.
Bättre bilder kommer i nästa inlägg...
/L
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar