Och så torsdag igen...

Idag var jag tillbaka i kyrkan igen och det kändes verkligen skönt. Hemma igår jobbade jag med hemsidan en del och nu finns mer info - men snyggt är det kanske inte... =) Idag i kyrkan var det som vanligt dagträff, dvs Torsdagsträff. Som vanligt intressant och trevligt. Därefter förberedelse av gudstjänst och vi kommer sjunga en av mina favoritpsalmer (217) Gud, för dig är allting klart... Det blir en fin gudstjänst, tror jag. 

Kvällen tillbringades i Utby med att gjuta in golvvärme i ett köksgolv. I morgon kväll skall jag gjuta in golvvärme i ett hallgolv i Landvetter. Tur man har teologisk utbildning... =)

Nu börjar snart sporten på TV. Hoppas Frölunda höll hela vägen!

L

Helgon!

Du som följt min blogg ett tag vet att det var ett tag sedan jag predikade nu, typ tre veckor sedan. Och nu skall jag predika på lördag och eftersom jag dessutom ligger i sängen även idag i sviterna av min (mycket kraftiga...) förkylning har jag börjar förbereda mig och fundera inför helgen. 

Alla Helgons dag är på lördag och på söndag är det alla själars dag. Hela helgen handlar för många om död och gravar men det är egentligen söndagen mest som är om döden, även om lördagen tangerar den. Alla Helgons dag (lördag) är alltså till för att fira och minnas helgonen. Särskilda fester fanns till helgonens ära redan på 100-talet. Helgonen fick allt eftersom var sin dag på året men så småningom var almanackan full och Kejsar Ludvig den fromme beslöt år 855 att inrätta en särskild "alla helgons fest" för alla de helgon som inte kunde få en egen dag. Det är i detta arv vi står med vår Alla Helgons dag. 

Detta kan ju verka historiskt intressant men mest intressant blir helgonen (som nästan allt annat i den kristna tron) när man funderar vilken betydelse dessa människor har för mig/oss idag. Ärkebiskop Nathan Söderblom sa "Helgon är sådana människor som ord och handling har visat att att Gud lever". Och därför, tänker jag, är dessa människor förebilder för oss idag. Och därför är dom viktiga. 

Mer får du höra om detta om du kommer till S:t Jakobs kyrka på lördag kl 11:00... =)

L

Nu är det förkylt...

...i det Svenssonska hemmet! Jag själv kände på söndagsmorgonen att jag var krasslig och på söndag em bröt det ut rejält med feber, halsont och huvudvärk. Hela måndagen var kass och det är väl först idag som jag kan sätta mig upp i sängen... Föda barn är väl inget jämfört med när vi killar blir förkylda... =) Mellanpojken ligger nu också i feber så vi får väl se hur många som trillar dit i familjen... 

Igår fick församlingsrådet ställas in (dock inte bara mitt fel tror jag...) och idag får vi ställa in gudstjänstlivskommittén (pastor Anne är också förkyld...) men vi får ta i för kommande helg. Minnesljus skall tändas på lördagen och på söndagen skall vi minnas sånger tillsammans i Johanneskyrkan, Lindome kl 17:00. 

L

Vintertid

Idag är det vintertid. I systemet finns det inbyggt en slags krockkudde då man på sin väg mot vintertid trots allt får sova en timme till. Eller vaknar en timma tidigare än man brukar... Förmodligen ett ålderstecken. Vintertid är ett tecken på att vintern är påväg och det är bara att acceptera. I "min" hamn är det nu i stort sett bara jag och en annan stolle som inte mastat av båten. Jag viker ner mig i veckan och på lördag får båten vila i sin vagga över vintern. 

Igår jobbades det hårt i storarummet och snart kommer vi till ytskikt. Det är inte lätt. Jag känner mig återigen gammal. Jag säger "vi kan väl ta nån trevlig gul varm färg på tapeterna" varvid in goda hustru som gärna läser heminredningstidningar får något panikartat i blicken och ler ansträngt och säger "vi kan väl fundera på det.." Inser att det inte kommer bli gult och det är ok för mig. Det blir säkert svårmodiga tapeter designade av Anne Frank och vad han nu heter... =)

Om bara en veckan är det Alla Helgons dag. Då blir det november och jag funderar starkt på att sätt upp utebelysningen efter den helgen... Är det för tidigt?

L

Begravning...

Idag var det begravning för min mamma. Inser att det handlat mycket om min mamma det sista men så är det bara... Nästan 160 pers kom och det blev en ljus och fin stund i kyrkan och bra på många sätt på minnesstunden. Tusen tack till alla som kom och som jobbade på olika sätt! Det blev verkligen fint. 

Sitter nu med familjen och käkar pizza efter att ha varit på kyrkogården med alla blommorna. Känner mig trött och tom och skall nog lägga mig snart.

L

Det ska hon...

Turks fru Cara alltså. Börja jobba igen efter förlossningen alltså... Såg Scrubs igår och ville inte låta dig gå omkring ovetande om denna stora händelse... =)

Kan ofta fundera på vad som är viktigt nog att berätta för någon? Min fru tycker jag aldrig berättar något alls och helt sant är ju inte det - men nästan... Det kanske ibland kan vara ett sätt att skydda sig själv så inte bara den man berättar för säger "Jaså... det var verkligen helt ointressant..." Eller ännu värre, man får svaret "Det hörde jag för LÄNGE sen!" 

Var detta något du tyckte var intressant att få veta? Nä, tänkte väl det... =)

L

Reklam för annan kanal

Jag tror jag gick i högstadiet när "reklamtv" drabbade Sverige och jag tyckte inte om det då och tycker fortfarande inte om det. Då fanns en tanke om att TV4 fick någon slags halvdispens som gjorde att man fick visa reklam mellan program men inte mitt i dem. Känns lite som när norrmännen gick över till högertrafik och de testade med lastbilar och bussar de första två veckorna för att se hur det gick... För hur det gick med reklamtv vet vi. 

För mig innebär det att jag sällan ser något program till slut i en reklamfinansierad kanal eftersom jag byter kanal under reklamen och sedan sällan hittar tillbaka. Detta hände mig tex igår när jag såg sista delen av "I ditt ansikte" med Magnus Betnér på Kanal 5. Dock såg jag delen där Magnus Betnér talade med islamologen Jan Hjärpe. En mycket klok man  -  Jan Hjärpe alltså. Talade om hur satir fungerar då publiken är trygg i sin uppfattning och hur det alltid måste finnas ett försvar för satiren. Men sen blev det reklam och jag bytte kanal... Men såg hur Turk i Scrubs oroade sig för att Carla inte skulle börja arbeta igen efter barnafödandet... Ja, det är mycket man skall se innan ögonen ramlar ur...

L

Liknande skillnader

Det är en oerhörd förmån att få finnas i en tid där samfunden i Sverige fungerar så relativt sett bra tillsammans som vi ändå gör. Igår lördag träffade vi prästen som skall vara officiant vid min mors begravning (prästen O, en vän till familjen). Märkligt att sitta på den motsatta stolen mot vad jag är van vid i begravningssamtal. Men O gjorde det väldigt bra och vi fick prata och blev lagom mycket styrda. O började som metodistpräst men är nu inom Svenska kyrkan - och visst skiljer det en del i ritualer och ordningar men väldigt mycket är detsamma. Och det som skiljer känns lite spännande. Idag på förmiddagen var jag i min mors kyrka på gudstjänst med parentation. Och trots att det är en metodistkyrka skiljer sig ordningen något gentemot den jag själv använder i S:t Jakob. Troligen kan skillnader vara större inom samfund än mellan dem. En väldigt fin parentation höll dock H. Tack!

Efter den gudstjänsten bar det av till Ubbhult där jag hade dop i det gamla fina kapellet där (Svenska kyrkan). Vaktmästaren tyckte det skiljde sig en del men att man fick upp ögonen för nya saker när ritualen var något annorlunda. Så det som skiljer kan också belysa det vi har gemensamt, typ... 

L

Avbruten - men inte knäckt

Som du kanske anar har denna veckan inte riktigt funkat vad gäller min pappaledighet. Vår utomordentligt duktiga (och det är sällsynt i "frikyrkliga" sammanhang!) personalansvarige har upplyst mig om att det finns dagar man har rätt till vid just anhörigs död. Så jag har haft några sådana nu men har from idag börjat jobba, i alla fall en del. Jobbet idag innebar samtal och handfast arbete med ljus och ljud i kyrkan. Så när jag skall göra ett nytt försök till pappaledighet får vi väl se - just nu är den i allafall avbruten.

Är i övrigt helt tagen av hur många snälla människor som hör av sig och känner (och visar) sympati efter min mammas bortgång. Jag och hela familjen har verkligen känt oss burna i böner och omsorg och det är stort! Så knäckt, det är jag inte. O (4,5 år) sa nyss innan  han la sig att farmor nu har tid att se HELA bollibompa. Fuskit! Ja, så kanske det är...

Har idag också börjat lägga upp en lista över bloggar jag följer och säkert växer den (tipsa gärna!). Det finns många skarpa hjärnor som bloggar - och så jag... =)

L

PS. Fick just ett tips om denna sida från vilken man följer VOR kanon!

Livet ramlar på... och över mig!

Idag har det varit besök på begravningsbyrå och samtal bland oss anhöriga om hur vi och mamma vill/ville ha begravningen. Vi tror vi har en bra plan. Begravningen blir i alla fall nästa torsdag - 23 okt -  kl 12:00 i S:t Jakobs kyrka. Annons kommer i GP på fredag eller möjligen lördag. 

När jag ändå var i kyrkan passade jag på att ha ett dopsamtal inför ett dop jag sedan länge lovat ha på söndag. Ett fint och bra samtal men jag slogs flera gånger av hur nära det är mellan glädje och sorg. Så är det ju. Åt middag ikväll också med goda vänner. Kändes först inte som man hade tid för det men så skönt det var! Att sitta ner och prata om allt - och ganska ofta om inget. Mycket bra. Eller så kan man ju segla mitt i höstrusket som en del stollar gör... Jag har nig gett upp sommaren och det blir nog att jag tar upp båten inom några veckor. Men en tur till vill jag nog hinna med... 

L

Mitt barn...

...du är buren i skaparens famn... En psalm vi ofta sjunger vid barndop. Kanske finns det inget finare än att just vara buren och inte av vem som helst - av skaparen! Det är stort. Jag hoppas att min mamma någonstans genom noradrenalin och sömnmedel kunde känna sig buren. Jag kände det inte just igår men idag har jag känt mig buren. Inte så mycket av skaparen (tänkt jag först) som av vänner som hört av sig eller inte hört av sig men ändå burit i bön och omtanke. Men det är väl så skaparen också bär? Genom andra och av varandra. Det är stort. 

"Han gråter med dig - han ler när du ler..." Också från samma psalm (618 i Psalmer & Sånger).

L

(Bilden av min mamma tagen i juni i år på vår altan)

Min mor

Idag kl 20:30 dog min älskade mamma.

L

En vecka har gått...

Sitter och summerar första veckans pappaledighet och inser att det absolut inte blivit som jag förväntat mig. Pappadelen blev väl ungefär som jag trodde men ledigheten blev väl ganska upphackad. Vi renoverar vårt storarum (har valt att kalla det så) som jag nämnde nedan och det drar med sig mycket annat. O och jag jobbar tillsammans och det tar en evig tid! Jag: "Kan du ge mig hammaren?" O: "Ja, menar du denna?" Jag: "Ja, kan du skynda dig lite! Pappa får snart näsblod av att hålla denna jättetunga regeln!" O: "Jaha" Jag: "Hammaren..." O: "Min kompis Alva har också en hammare. Vill du låna den med?" Jag: "Ja, om det går fortare så..." O: "Jag kan spika åt dig" Jag: "Skall vi göra ett bus? Vill du se på TV lite till - fast det är mitt på dan!?!?"...

Men mest har veckan handlat om min mor som är svårt sjuk. Ligger i respirator på IVA och livet hänger på en skör tråd. Lämnade O på dagis några timmar i veckan när sjukhuset ringde och trodde det kanske var bråttom. O var orolig att kompisarna på dagis inte skulle känna igen honom - han hade ju inte varit där på tre dagar!

Mamma blir allt sämre och dåliga samveten blandas med förtvivlan och igen inser man hur lätt det är att prioritera rätt om drivkraften är stark nog. Varför är vi funtade så att vi behöver en kniv på strupen så ofta för att göra rätt? 

Veckan som kommer blir nog likadan som veckan som gått - men hur finner man ro i kaos? För att vänta på att allt blir perfekt för att då få ro och vila... - ja då får man nog vänta...

L

Som jag trodde...

"Vad va det jag sa!" låter aldrig trevligt och därför bör man undvika att säga så. Hade jag inte vetat detta hade jag nu frestats att säga just så eftersom detta med bloggande och pappaledighet fungerade ungefär lika bra tillsammans som olja och vatten: sådär.

Dagarna fylls av mer eller mindre produktiva saker som jag och O gör tillsammans. Idag skall vi handla och isolera lite i vardagsrummet (eller heter det storarummet? Vardags säger motsatsen av vad vi använder det till... Men ganska stort är det...). Återträff på Västkustgården i helgen med sommarens konfirmander och kanske åker vi dit en sväng och hälsar på i helgen? 

Tacksägelsedag på söndag i S:t Jakob med körsång och konfirmandsång, nattvard och offergång. Missa inte! =)

Nu skall vi se på Molly Mus...

L

Pappaledighet!

Idag är första dagen på en tre veckor lång pappaledighet för min del. Tillsammans med vår fyraochetthalvtårige son skall jag i tre veckor mysa, snickra och njuta av hösten - om man kan det... Hittills känns det som att sonen har bäst inställning till detta: till grannen sa han brådmoget på frågan varför han inte var på dagis "jag är pappaledig!". Lite så känns det... MEn skönt hoppas jag att det blir. Just nu känner jag mig mest utanför och förvirrad. 

Men som en god vän sa i församlingen: "nu får du ju gott om tid att blogga". 

Kanske det... Vi får se... 

L

Musik och helhet

Vad vore väl tex en gudstjänst utan musik? För mig blir musiken viktigare och viktigare och det finns ju så mycket fin musik! I S:t Jakob arbetar vi med många medarbetare i gudstjänsterna och vi har alltid både komp och orgel i gudstjänsterna och varje gudstjänst är som ett eget projekt. Och ibland blir helheten så bra att man önskar man kunde göra som inom tex teatervärlden att man körde samma gudstjänst i några månader. Men det fungerar såklart inte heller. Gudstjänsten är ju något unikt och levande och inte minst något gudomligt. När tal, ton, text och sång möter den treenige guden lever vi kyrka. Då ligger upplevelsen inte i kvalitet i det enskilda utan i en beröring som bara Gud kan klara. 

På tal om musik och kvalitet... Jag har ibland tänk "jo, men jag kan ju spela gitarr..." men när man kollat detta klipp inser man att det är skillnad på att spela gitarr - och att SPELA gitarr... Kolla här!

Tid för gudstjänst

Som du kan se här till höger är nu omröstningen om den "bästa" gudstjänsttiden avslutad. Kanske inte så oväntat blev den nu vanligaste tiden (11:00) vinnartiden. Kanske bevisar det mest att vi är vänjer oss snart vi det nuvarande. Kanske på samma tema som "det var bättre förr - ju förr dess bättre". 

Torsdagens torsdagsträff var väldigt trevlig och min gode broder K från  Vallda sjöng och spelade som han hade förstånd till... Dragspel och göteborgshumor i salig blandning. 

Idag har jag och C städat bland kyrkans ljudförråd (dvs sladdar och micar etc) och det behövdes verkligen. 

L

Bilar och släp

En krånglig sak kan i verkligheten bli enkel - och lika ofta kan det bli tvärt om. Vi skall i familjen ta över min kollegas bil och innan övertagandet skulle den in på verkstad. Och inte vilken verkstad som helst utan "min" verkstad i Vallda. Min kollega A bor i GBG och igår morse hade hon lämnat in den där. Idag skulle den hämtas och sedan vidare till en glasmästare. Idag skulle också hennes nya bil hämtas i Varberg och jag som idag var hemma med vår yngste son kunde ju hjälpa till med detta. Så skulle jag kolla med en rekond-firma om dom kunde ta av en dekal på den bil som snart skulle bli min. Men jag hade på min bil ett släp med massa grenar från kyrkan som jag skulle slänga - och det får man inte göra på den vanliga återvinningen utan långt in i skogen. Du milde vad vi har flängt runt och hämtat, lämnat och visat och velat med bilar och släp! Men nu är allt som det skall och vi har nu i familjen minst en bil för mycket. Kul! =)

Skall bli skönt med torsdag i morgon igen - jag gillar ju som bekant torsdagar...

L