Slutet...

Det är just nu en hel del som börjar ta slut (kul uttryck). Konfalägret på Västkustgården, arbetet innan semestern (börjar på måndag), juni, min förkylning, VM och inte minst orken och koncentrationen.
Det innebär också att något annat snart börjar och det kan ju vara positivt. Det är väl livets gång att något slutar och något annat börjar.

Är inte otippat just nu ganska fokuserad på en ny kyrka i Sverige och ser med spänning fram emot ett år i tjänst för detta nya. Men jag känner redan nu att jag också kommer sakna det sammanhang jag funnits i de senast 13 åren - arbetskamrater som är mycket mer än det, vänner och sammanhang.
För församlingen är jag dock inte ett smack orolig - det finns så många goda krafter och vid ett sammanträde igår beslöt församlingen att öka Anne Grudeborns tjänst till 50% och Maria Raffais tjänst till 75%. Tillsammans med alla ideella goda krafter blir det jättebra! Dessutom kan jag smyga in och använda mitt kontor lite då och då och kanske till och med smyga med på fika hos Ragne nån gång... =)

Har nu gjort fyra hajker av fem och ikväll är den sista inplanerad. Jag seglar och bor i båt tillsammans med Korsbo nedan och senast var det en underbar kväll - får väl se hur det blir idag.

/L

Midsommar!

En härlig och hysterisk dag på vår konfirmationsläger. I år sprängde vi nog 2000-personers-gränsen. Fantastiskt! Å här kommer lite bilder:

Vallda Folkdanslag - traditionellt. Punkt.

Vy från taket...

Konfirmander som dansar senare på kvällen.

Fidde i sin nya frisyr - å det är jag som klippt! =)

Mer konfirmanddans...

Lägrets firande på kvällen.

Med lekar å sånt...

/L

Spännande!

Det känns otroligt utmanande och spännande att nu få gå in i en tjänst med start från 16 augusti där jag får finnas mitt i skapandet av ett nytt kyrkosamfund!
Jag vill så innerligt gärna att vi nu på allvar skall anta denna utmaning att bygga något nytt, något som verkligen berör och är relevant. Det är en historisk chans. Den skall vi ta! Tillsammans!
Här finns lite info om vad jag talar om. Och här.
Jag känner stor tacksamhet till S:t Jakobs församling som uppmuntrat mig och som lånar ut mig under ett år för denna tjänst.

I övrigt fortsätter konfirmationslägret som vanligt - välkommen på midsommarfirande i morgon! Servering från 14:30 och stången reses kl 15. Underhållning av Vallda folkdanslag och Smepôjka. Bör inte missas...

/L

På den vägen är det...

Konfirmationslägret ångar på efter en ganska given mall med hajker, braskvällar och GT-teatrar. Dock blir det ett avbrott i vardagen på midsommarafton då nästan 2000 ytterligare personer stormar in på "vår" gräsmatta för att fira. Det blir kul det med.

Här en bild från nattens hajk...

Å en bild från skapandet av ett hål i marken för gjutning av flaggstångsfundament...

/L

Glömmer lätt...

Så är årets konfirmationsläger igång på Västkustgården och det är märkligt hur lätt man glömmer hur det är att vara på konfaläger. Hur otroligt kul det är att vara så nära varandra - och hur otroligt jobbigt det är att vara så nära varandra... I natt var vi på hajk och vi sov åtta personer i vår båt som vi två vuxna och tre barn tycker är alldeles för trång... Det gick.
Totalt 24 konfirmander som funderar, tramsar och leker. Underbart!

Har ju sedan några år tillbaka släppt ansvaret för lägret och Anne sköter det istället och gör det utmärkt. Blev dock ändå glatt överraskad över att hon tänkt in VM-fotbollen eftersom hon ringde tidigare i veckan och bad mig ta med en box till TV´n på gården. Jojo.... Inte var det VM som skulle ses... Bröllop! Jaha. Men förhandlingspositionen är stark när vi går mot kvartsfinaler...

I morgon är det gudstjänst kl 11 i S:t Jakobs kapell och då skall jag predika. Sedan blir det dop innan det igen är gudstjänst kl 17 - då i Slottskogens friluftskyrka. Varmt välkommen! Passar ingen av tiderna finns det gudstjänst på Västkustgården kl 16.

/L

En söndag långt från sängen...

Idag har det varit ett högt tempo - men så har också mycket blivit gjort.
Dagen inleddes - efter viss stress och hets - med att vi kom iväg till Borås där idag Wesleykyrkan stängdes efter att ha fungerat som Metodistkyrka sedan 1902. Det är länge. Församlingen lever vidare och har tillsammans med Missionskyrkan en avsiktsförklaring om att bilda en gemensam församling 2012. Det blir bra.

Direkt från Borås till Sandö hamn - dock via Saltholmen för att lämna av min frus farmor. I Sandö riggades tält, bänkar, bord och stolar - och inte minst ljud. Smepöjka underhöll mellan 16 och 17 då Gudstjänsten tog vid. Gospelkör, hårdrocksband och smepöjka - en salig blandning kan man säga... Jag predikade lite kortare än tänkt beroende på att det var kallt i vinden och att jag tyckte det räckte som det blev...
Nu har man precis kommit hem efter att allt är tillbakakånkat och vi dessutom hunnit med att handla något inför yngsta sonens sista dag på dagis i morgon. Det blir en utflykt - oklart varthän. Men han mor skall följa med så det blir nog väl.

Nu längtar jag efter sängen men måste nog äta nåt först. Jag hann inte med våfflor och korv i Sandö.

/L

En lördag i sängen...

Känns som jag fått huvudrollen i en melankolisk låt av Bo Kaspers orkester.... Jag ligger i sängen, känner mig lite låg och stressad och lätt påverkad av ett knippe "måsten" som hänger över mig. Tar dock inte tag i nåt direkt utan ligger kvar och lyssnar på "Kaliber" från i söndags på webben och funderar på hur kyrkan är - och hur den verkar (i båda betydelserna). Vinkeln i programmet är att staten ger bidrag till ungdomsorganisationer som inte accepterar homosexualitet och därmed gör sig skyldiga till diskriminering. Själv fastnar jag med tankarna hur kyrkan har prägeln av präktighet och renhet bland folk utanför kyrkan. Inom kyrkan tror jag inte vi tänker på oss som så - även om vi har stora krav på oss. Är så hjärtligt trött på att folk ber om ursäkt till mig för att en svordom har halkat med i senaste meningen. Dock kan jag konstatera att jag mycket sällan svär (så nån hör...).
Skulle så innerligt gärna se att kyrkan blev mer relevant för människor än att kyrkan är regelverk för svärord, sex och alkohol - ingredienserna i en lyckad fredagskväll för Svenssons i vårt land... Kan vi bara ha synpunkter på Tacos är soffan komplett...
Men för att komma till det relevanta skall vi först tydligen tydligt hävda att det inte spelar den minsta roll om du svär, har sex med vem som helst och vilket kön som helst och att alkohol bara är kul. Det kan vi ju inte. Lösningen är väl inte att börja svära mer, bli mer sexuellt frigjord och dricka alkohol ohämmat - även om frikyrkligheten ibland av yster glädje att syndakatalogen är upphävd stävar i den riktningen. Och det är nog inte heller lösningen. Så hur ser då lösningen ut?

Nä, funderar på att hänskjuta predikoskrivning till ikväll... Skall man kanske gå upp? Nä, varför det?

Kl 13 är det grillfest och poolparty i Utby (i snålblåst och regn?) och i morgon skall Wesleykyrkan i Borås stängas i samband med gudstjänsten kl 11. Kl 16 är det Hamnfest i Sandö hamn och i gudstjänsten där och då predikar jag. Men det blir också sång av såväl gospelkör som smepöjka... Detta bör inte missas!

Så inte heller Nigeria - Argentina. Sändningen börjar 15:30 i SVT 1.

/L

Veckans händelser...

Eller kanske tom längre tid än så... Dop den 30 maj i S:t Jakob - John Odhagen är nu del i den universella kyrkan. Bara en sån sak!

I samma gudstjänst sjöng Manskören (eller ett gäng ur den?) och tillväxten verkar god...

Söndagen efter var det Nationaldag och då skall tydligen knätofsar, dragspel och lustiga hattar fram. Själv kånkade jag högtalare och spelade trummor vid firandet nedan som hölls på Tjolöholm. 

Dagen efter var det vårsoaré på Olles dagis - i regnet. Men mysigt och gulligt - och inga knätofsar...

Idag är det dock annat som gäller... =)

/L

Nu är det klippt!

/L

Ögonblick av lycka

Det finns i vår begravningsordning en bön där vi tackar Gud för "stunder av glädje och ögonblick av lycka". Jag tycker det är en vacker formulering och ligger nära verkligheten och bejakar att de där gångerna man är riktigt lycklig inte är så många som man önskade - och inte så långa heller. Men man lever länge på dom. Därför är det sorgligt att målet för så många av oss är att "bli lyckliga". Vad skall vi göra resten av tiden? Helt klart är de ögonblicken underbara men resten behöver ju ha sin mening det med? Men om resten inte är nåt värt för oss - hur blir livet då? En lång, misslyckad, jakt på ögonblick som aldrig kan ge mig de jag behöver. 

Idag när jag körde Olle till dagis tramsade vi med dialekter och kittlade varandra och skrattade högt. När han sprang mot dagis vände han sig om och skrek: "Pappa, jag älskar dig fast du är knäpp!". Det var för mig ett ögonblick av lycka men också nåt mycket mer. För att ha någon som säger så till mig skapar mening även när ögonblicket lämnat mig och tristessen slår klorna i mig. 

/L