Här kommer Annes inlägg:
När Chiquita (hunden alltså) och jag är ute och går, så är hon ganska avvaktande och rädd för stora hundar och går inte gärna fram för att hälsar. Men små hundar tycker hon däremot väldigt mycket om och springer gärna fram och hälsar på dom. Kan jag då dra slutsatsen att hon kände igen sig själv i och med att hon inte blev rädd, hon är ju själv en stor hund och borde därför ha varit rädd för sig själv om hon inte kände igen sig.
Ja, vem vet, ibland undrar jag vad man använder sin tid till. Hur prioriterar jag det jag gör på dagarna? Hur ofta funderar jag på om det jag gör just nu är rätt? Förmodligen gör jag det alldeles för sällan! Ger jag mig själv tillräckligt mycket tid för min relation med Gud eller hittar jag på en massa olika saker som är helt oviktiga när jag egentligen kunde få en stilla stund i bön och eftertanke. Livet rusar på och jag försöker hänga med så gott det går, men ibland går det för snabbt!
På söndag så sitter jag på en solig alptopp i Schweiz med gnistrande snö runtomkring, där skall jag sitta och fundera på mitt liv medan alla andra svischar ner för backarna ☺
Anne
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar