Sedan går vi in i "stilla veckan" som tyvärr i kyrkan sällan är så värst stilla för oss som har förmånen att arbeta där. Men en underbar vecka är det. Men med min mor, judar i Berlin och världen i allmänhet i minnet känns "hurra, Jesus lever!" inte bara enkelt. Jag funderar mycket på det stora och det lilla perspektivet. I det stora perspektivet är Jesu död och uppståndelse fantastisk och oerhörd men detta stora och betydelsefulla når inte alltid ner och in i det lilla perspektivet. Visst är dödens udd bruten och ondskans makt krossad och allt det där. Men i min vardag, i min kamp mot oro, ilska och hat - hur märks det där? Att man möjligen kan hoppas på evigt liv väger märkligt nog inte så tungt i ögonblicket som det ena barnet slår det andra med en pinne medan det tredje hejar på.
Inkarnation. Kommer av latinet och betyder "i kött". Så kom Gud till jorden. Så behöver vi troligen låta påskens budskap komma i oss. Landa i oss, bli en del av oss osv. Låter hur bra som helst...
Nu skall jag strax på begravning och sedan blir det (kanske) en lugn kväll med bara enstaka fotboll/innebandyträningar...
/L
3 kommentarer:
Och det är ju precis det här vi vill brottas med, och vill ta med oss våra funderingar in i kyrkan! Hälsn Elisabeth
Var finns ett forum för att samtala om dessa funderingar?
Det beror väl på... Här kan vara ett forum men man får också gärna samtala med mig personligen om man skulle vilja det.
Mer generellt tror jag vi behöver hitta formen för samtal för just denna typ av frågor, inte minst i våra kyrkor (och i S:t Jakob oxå). Kyrkan behöver ge de svar man möjligen har men också avstå från att svara när man inte har svaret - eller erkänna att man inte vet. Annars blir vi bara blinda idioter och det behöver ju inte jorden fler av...
Svammel från pastorlasse...
Mail till mig: pastorlasse@metodistkyrkan.se
Skicka en kommentar