Mer Berlin...

Ja, det finns mycket att säga om Berlin! Skönt på massa sätt att komma ifrån vardagen med allt vad den innebär och bara ta det lugnt och inte fundera så mycket... Jojo! En lite regnig förmiddag nådde vi det stora monumentet över alla judar som mördades under WW2. Det ligger alldeles bredvid Brandeburger Tor och man skymtar också riksdagshuset. Ett enormt monument med massor (har inte infofoldern här...) av betongblock utspridda på en mycket stor yta. Somliga låga och andra uppskattningsvis fem meter höga. Och under denna plats ett stort utställning med rigorös säkerhetskontroll. Först ett rum som kronologiskt i text och bild beskriver hur förföljelserna tar fart och eskalerar. Sedan ett rum med brev och dokument som skriva av judar i tåg på väg till läger eller i läger eller i getton eller... En tolvårig pojke i ett läger som skriver om sin rädsla för döden och största skräcken är att dom inte skall skjuta honom utan göra som han sett att dom gjort med de mindre barnen - bära slänga honom i massgraven. Han dog dagen efter - ingen vet hur. Hur kunde detta hända? Hur? Var lurar faran idag? 

Man gick vidare som i ett töcken och lyssnade och läste  - men det gick inte ta in, det var för stort, för grymt, för sjukt. Vilka problem har jag som blir kvar? 

Resten av dagen blev märklig och väldigt tankfull. Troligen visste jag allt tidigare men ibland blir det bara sådär tydligt och nära. 

Vi gick kors och tvärs och såg allt man skulle se och en del annat också. Vi gick in på luriga smågator och drack kaffe på en krog där bara tyskar fanns och vi kände oss pittoreska. När vi gick var det ett annat svenskt par där samt en ungdomsgrupp från Tidaholm... Pittoreskt? Tja...

Vi gick flera gånger förbi Potsdamerplatz och kommenterade de enorma reklambanderollerna på husen. På lördagen råkade vi upptäcka att... Det var inga hus! Det var banderoller det med! Och som vi imponerats och kommenterat. Min hustru hade en tes om att det inte bara var huset jag hade tittat på tidigare... Men å andra sidan var det faktiskt jag som upptäckte att det inte var hus. Så det så. 

/L