Puh! Sitter och skriver för glatta livet en massa olika texter och notiser till kommande församlingsblad. Har dock gjort en paus nu för att rapportera hur ondskan fortskred... Kändes märkligt i gudstjänsten igår att tala just om ondska och kamp för det var massa nytt folk och de flesta unga. Men insåg också att det oftast finns något skäl för att välja en lättare väg - men nu höll jag mig till ämnet. Min reflektion är att vi ofta tänker på kampen mot ondskan i väl stora termer och sammanhang. Ondska som krig, svält och skövlande av regnskogen. Och i de stora frågorna är det också lättare att göra rätt - med kniven på strupen för vi kampen tämligen självklart. Men i det lilla, det långsiktiga och enkla orkar vi inte riktigt. Jag menar att det är i det lilla den egenliga kampen står. Den stora kan lätt bli skäl för oss att inte ens ta i det lilla. Och den allra största kampen har Guds son Jesus Kristus redan vunnit och vårt uppdrag är att inkarnera den segern - seger över död och ondska - i våra liv och i våra (ofta små) sammanhang.
Efter middagen ägnades åt trummande i Vallda kyrka till en massa gamla härliga väckelse- och hemlandssånger. Sången stod högt i tak och redan en timma innan gudstjänsten/konserten skulle börja var kyrkan fullsatt. Vad kommer det sig? Om vi arrangerade samma sak med samma folk i S:t Jakob är min tro att vi kanske kunde locka i bästa fall 30 pers. Eller har jag fel? Men härligt med allsång och dragspel och sånt är det allt...
/L
1 kommentar:
Kan du lägga ut din predikan på din blogg Lasse? Det var ett intressant ämne. Jag har själv funderat under några år på det där med ondskan, att vi människor är benägna att infatta den i större sammanhang, men att vi glömmer att de första stegen oftast ligger i vår vardag, i våra val. Det hade varit kul att höra dina reflektioner. Jag är dålig på kyrkobesök, känner mig inte hemma. Kanske en fix idé som egentligen hör hemma från en annan tid, vem vet.
Skicka en kommentar