Kom att fundera en del på detta med framtid och dåtid efter att ha läst min bloggkollegas (Tänk själv) inlägg om den gamle mannen Axel som trots sin ålder och platsen för predikan talade om framtiden. Gemensam framtid, Vägen vidare. Många är de vackra projektnamnen i jakten på framtidens kyrka. Visst måste vi planera och arbeta för en framtid och det skall vi alltid både själva göra men också avdela duktiga strateger att särskilt fundera på. Men vi får inte heller glömma den gemensamma samtid vi finns i. En del säger "Jag vill dö som metodist". Det är ju inte så svårt. Det naturliga genmälet blir emellertid att det viktigaste väl ändå måste vara att LEVA som en metodist? Och i den uppmaningen - kallelsen om du så vill - ingår framtid OCH samtid. Livet är alltid föränderligt - och blir sällan som man tänkt sig. Döden däremot ser vi om statisk och... just död.
För min del kan inte en ny kyrka komma nog snart. Jag tror också det är viktigt att vi låter processen vara snabb och kort hellre än lång och utdragen. Det där med att försöka i någon del och sedan låta det växa och kanske bli något mer - det har vi inte tid med. Då blir det som när norrännen skulle gå över till högertrafik och började första veckan med bara lastbilar och bussar för att se hur det gick... (Möjligen är detta osant...=))
Nåväl! Kördag i Borås i lördags med regionen - lyckat!
Gudstjänst och orgelcafé i söndags - lyckat!
Församlingsblad till S:t Jakob och Borås - lyckat!
Troget och intressant bloggande i helgen från min sida - misslyckat...
Dessutom åker jag bort tom söndag och lär väl inte hinna blogga...
/L
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar