fredag 14 november 2008

Typ en dryg meter...

Djupare är inte hålet som vi idag sänkte ner urnan med min mammas stoff i. Tänk att det ändå rymde så mycket! Vi, dom närmaste, var samlade. Himlen grät och vi med den. Så vände vi och gick tillbaka in i tiden och livet.

Just nu innebär livet att lyssna på barnen som skriker på varandra efter att ett vänskapligt parti monopol gått över styr samt att försöka skriva en dopritual inför morgondagens dop. Yngste sonen skall tillbringa natten i Landvetter hos kusinen och snart skall han skjutsas dit.

Söndagens gudstjänst med temat "Vaksamhet & väntan" är planerad så långt att en agenda finns och en presentation med psalmer är färdig. Men predikan är inte alls klar. Men det är ju en dag i morgon också. Och är det inte det kvittar nog det där med predikan... 

L

4 kommentarer:

Tänk själv/ Läsa i livet sa...

...vände tillbaka in i livet... Det är den Stora beskrivningen av Livet. Det går inte - ända måste det göras.

Anonym sa...

Din mor var mig mycket kär..
Hon stöttade mig mycket och gav mig många härliga skratt.
L

Anonym sa...

När jag "hör" din beskrivning av ditt farväl av din mamma, väcker det så många känslor i mig. Jag tycker det är så fint av dig att orka dela med dig av det, vet inte själv om jag skulle orka det. Jag har själv en erfarenhet av att ta farväl av en mor, men det var så länge sedan och minnet är både luddigt och ångestfyllt. Jag vet inte hur jag skulle klara av att säga farväl till den mamma jag har och så abrupt som du fick erfara.

Jag går in och läser din blogg och blir fascinerad över hur du med både humor, kärlek och sorg skriver om ditt liv och ditt arbete. Tack för att du delar med dig/ Erica

Anonym sa...

Tack Lasse för att du tar oss med på din resa här.