Just nu skriver jag (eller snarare nyss och snart) vigseltal inför en vigsel jag skall ha i morgon (nej, Bill Gates är inte bestman på vigseln jag skall ha...). Att gifta sig, att inför Gud och församling lova trohet och bekräfta det löftet genom att ge och ta emot en ring. Det är vackert. Kanske inte modernt och visst finns det i våra traditioner ett patriarkat som ibland vid vigslar blir påtagligt och visst kan man ifrågasätta vem som skall ha vigselrätt - kanske borde det juridiska och det kyrkliga skiljas åt - men just nu förlorar jag mig i det vackra, kärleken och lyckan: "Allt jag är ger jag till dig - allt jag har delar jag med dig". Så säger man enligt metodistkyrkans vigselordning. Fint!
L
2 kommentarer:
Hmm, Metodistkyrkans vigselordning är bra, men minnet bleknar i takt med de äktenskapliga åren...
Det slår mig att Sv Kyrkan har en ritual där gamla ärrade par kan förnya sina vigsellöften, jag tror det är efter 50 års äktenskap.
Undrar om Metodistkyrkans fullödiga handböcker innehåller nå´t liknande...
Din fundering om poängen med att separera juridiken och tron - det är en tanke som jag känner stor sympati med. Den uppståndelse som nu rörts upp om äktenskapet skymmer just det vackra, det unika och speciella. Precis så som du beskriver det!
Skicka en kommentar