Skulle tro att jag för att vara pastor i en "frikyrka" har ganska många förrättningar och då helt klart med en tyngdpunkt på dop och vigslar. Kanske hänger det ihop med min sedan tidigare fastslagna oförmåga att säga nej men helt klart känns det som att man gör något viktigt och vackert när man döper eller viger människor. Det är vackert med människor som är glada och kära.
På tal om vackert så kommer jag att tänka på vår båt som heter Bellafin. Det var Olle då typ tre år som när han fick höra att han skulle få en kusin och tillfrågades vad han tyckte han/hon skulle heta svarade utan att tänka så mycket som en sekund: "Bellafin!". Märkligt! Nu valde kusinens konservativa föräldrar ett något mer mainstream-namn men vi tyckte det borde användas så när vi köpte båt var det inget snack om vad den skulle heta. Bellafin, så vacker att man behöver repetera det - även om det kan verka onödigt... (Jämf. tex Salsasås...).
När jag skulle ut med ett gäng konfirmander och dom fick höra vad båten hette sa en av dom: "Vad betyder det? Säkert nåt religiöst!" och jag hakade på och sa "Ja, det betyder: Herrens tjänarinna". Dock skulle det visa sig att de också förklarade vad namnet betydde för hamnvakterna i Sandö hamn där vi skulle tillbringa natten och dessa vakter kom senare på kvällen framtill mig och undrade på vilket språk Bellafin kan betyda "Herrens tjänarinna...".
Ja, det kan man ju undra...
/L
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar