Folklig och respektlös

Som den trogne bloggläsaren vet spelar jag en gitarr med en vän som spelar dragspel. För mig har detta fungerat som en ventil, att göra något där jag inte har direkt ansvar och som är nåt helt annat än mitt arbete. I förrgår var på ett serviceboende i Halmstad och spelade för ett 60-tal glada pensionärer och igår var vi på röda korset och PRO i Falkenberg och spelade för 120 lika glada pensionärer.
Dock fick vi från Hallands bildningsförbund (som man tydligen bokar oss igenom) respons förra veckan. Tidigare respons har varit mycket bra men denna gång var det två äldreboenden där vi varit som nu hörde av sig och meddelade att dom inte ville ha ytterligare besök av oss. Det hade varit mycket folkligt (vilket tydligen skall uppfattas som bra) och dessutom mycket bra musik - MEN! Den ena musikanten hade av den andra blivit utgiven för att vara präst! Sedan hade man vidhållit detta och på så sätt visat prov på stor respektlöshet mot Gud och kyrka. Roliga historier hade berättats och dessutom hade religiösa sånger också sjungits (oklart om detta var folkligt eller respektlöst).

Så att jag är präst är tydligen respektlöst mot Gud och kyrka... Märkligt! Jag som trott mig ha en kallelse av Gud som blivit bekräftad av kyrkan. Ja, man vet inte om man skall skratta eller gråta. Inget av det vi gjorde vi dessa spelaningar skulle vi inte kunna ha gjort (och har gjort) i vilken kyrka som helst. Historien som jag berättade var samma som jag berättade i predikan på 1:a advent i S:t Jakobs kyrka...

Så nu skall jag likt George i Seinfeld passa på att leva ut ett knippe drömyrken och för att hylla just George skall jag be Kjell att nästa gång presentera mig som arkitekt. Det blir på lördag det. Nästa vecka skall jag vara dykare, lokförare och pilot. Sen börjar det sina. Idéer mottagas tacksamt...
Njä. Jag tror kanske att sanningen får göra oss fria - även om det råkar bli fria från spelningar...

/L