Nu är jag precis hemkommen från ett drygt dygn på Heliga Hjärtas kloster. En del av Benediktinordern, Mariasystrar, vid foten av Omberg. Min käre broder Johannes visade mig denna plats och visst kändes det långt ifrån självklart att hänga på men en utmaning var det ju - och sådana bör man anta. Tidegärden, promenader, god mat och tystnad (förutom samtal med systrarna). Frågade om detta med "Heliga hjärtas kloster" - borde det inte heta "hjärtats"? Någon förklarade att problemet var att det kom från en uppenbarelse och och därför i princip är ofelbart - men att man utgick från att det kan ha varit nån som hörde fel och det kanske egentligen borde heta "Heliga Bertas kloster"... Ett underbart uttryck för en självdistans och en mänsklighet som också genomsyrade de möten jag fick. Underbart varma och goa och roliga och kloka människor!
Innan vi gick i kloster hann broder Johannes visa mig Vadstena och dessutom gjorde vi en avstickare till Alvastra klosterruin.
Nu blir det arbete med predikan!
/L
2 kommentarer:
Som jag trodde. Du gör dig lika bra i kloster som bland ruinerna. Du är som Paulus. Anpassar dig till alla livets förhållande. Men krabborna var rätt tomma./PA
Watch out! Det kan være stærkt vanedannenede, at gå i kloster :-)
Tak for billederne - Vadstenas blåkirke er et favoritsted!
Skicka en kommentar