Idag är det ett år sedan min mor dog. Hon blev 64 år. Det känns fortfarande fruktansvärt orättvist och hon talade så ofta om hur hon längtade efter pensionen för att kunna vara med barnbarn - och oss alla - på ett annat sätt. Nu blev det inte så.
Jag saknar henne. Inte så att man tänker på det hela tiden men hon borde finnas där lika självklart som man har tex ett vänsterben. Nu haltar jag - ibland märkbart.
Idag sörjer jag min mamma.
/L
6 kommentarer:
Idag tänker jag på dig, Lasse.
Gittan fattas oss. Kan inte förstå
att det gått ett helt år.
Kram
Kerstin
Vi talar mycket om Birgitta när vi far kring bland de spanska bergen.
Tänker på er alla.
Kramar
Marianne och PA
Vi är nog många som tänker på Gittan.
Jag saknar en vän.
Lisa
Åh ja, Lasse! Vore mødre kan vi ikke undvære. Det er hårdt, at de dør fra os. Tænker på dig og dine!
Stor kram Lasse! Gittan var go och det är goa bilder som säger mycket.
Åke den store
Ja, din mamma var en speciell och varm människa. Hon såg andra som få ser. Skickar dig en extra tanke till dig, Anna och barnen. kram Erica
Skicka en kommentar