Vår gamle biskop, Odd Hagen, skrev i nån bok man tvingades läsa på Överås något som faktiskt fångade mig och har följt mig. Det är kanske inte otroligt att man i minnet de senaste 15 åren anpassat citatet något men i princip vill jag minnas att innehållet var något i stil med att man som kristen har ett uppdrag och en kallelse att be och arbeta för att alla en gång på domens dag skall få komma in i himlen men, menar Odd Hagen, när man läser bibeln kan man inte blunda för att det finns det som verkligen talar för motsatsen, dvs att det kan bli en dom som leder till fördömelse. Min tolkning för mitt liv handlar då om att leva i vetskap om en dom som kan bli fällande men jag ber om nåd - mest för mig själv - men också för oss alla som är människor.
Himlen landade för att mötet skulle bli verkligt och varje möte mellan Gud och människa tror jag har en helt öppen utgång, det kan bli hur som helst. Det går inte låsa in i varken bibelord eller profetior. Fariséerna hade alltid rätt i sak men hamnade ändå helt fel, påpekade Jesus.
Kommer att tänka på "helgelsen", dvs växten vi människor lever i när vi lever med Gud. Det handlar om att växa till likhet med Kristus. Skall man bli lik Kristus finns det verkligen ingen övre gräns för hur "god" man kan bli. Kristus är väl gränslös?
Nu ser jag fram emot ett nådens år vilket jag längtar efter att få predika om på söndag i S:t Jakobs kyrka. 11:00. 1:a advent.
Välkommen!
/L
1 kommentar:
När du blir ett med den heliga adnen är du ett med han.
Sanningen är i allt och inget.
Existensen är andlig.
Allt vibrerar.
Skicka en kommentar