Förkylt

Igår kväll kände jag det - förkylning på g! Men ändå gdstj idag och det blev en fin stund med ganska mycket folk. En kort sväng till Partille på innefotbollscup innan hemmet hägrade. Bloggar nu från telefonen så jag håller det lite kort...
/L

Laholm - också ett ställe

Idag har jag varit i Laholm. Varför? Ja, frågan är onekligen berättigad. Jag har andats. Kommer att tänka på den underbara sketchen med Galenskaparna & After Shave om Bröderna S:t Gotthard: -Vad gör du? -Andas! Skall det behöva ta sådan &"€/")!=:a tid? -Jag har varit färdig länge. Kolla här!

Tror vi alla behöver göra något helt annat då och då för att bara andas, byta perspektiv och komma bort - även om det är till Laholm. Idag åkte jag tillsammans med min bilreparatör tillika dragspelare alltså till Laholm och spelade för en pensionärsförening som firade något slags jubileum. 120 glada pensionärer som lyssnade på massa mer eller mindre festliga låtar och en hel del helt klart olämpliga roliga historier (berättade av någon annan än jag...).

Ytterligare 15 spelningar är bokade och för min del är detta något annat, något roligt som jag gör för min egen skull. Ett andningshål.

Men skall det behöva ta sån tid? Tja, vem vet. En vacker dag kanske jag bara lägger av och känner att "jag har varit färdig länge".

Men till Laholm åker jag nog inte igen. Men till Knäred... Var ligger det?

/L

Ett dygn - en ny tid

Det senaste dygnet har mycket förändrats. Det är nu en ny tid. Förvisso är det väl alltid en ny tid - och skönt är väl det. Men igår tag vi upp vår båt ur havet och nu står den utlämnad på land. Sommarsäsongen är över - oåterkallerligt. Som om inte detta var nog gick vi i natt dessutom över till vintertid. Eller normaltid som det också heter. Inte muntert att det normala är vinter och elände... Spiken i kistan var att vi idag plockade in våra hummertinor. Totalt åtta godkända hummrar (det skall väl vara två M?) och hur mycket krabbor som helst. Så den nya tiden är här, den "vår den svage kallar höst". För redan nu finns löftet om en vår, snart... Eller ganska snart i alla fall... =)

Just nu följer jag med spänning ett stockholmsderby mellan Hammarby och AIK. Sendan bär det av till konsert i S:t Jakobs kyrka: Börge Ring kl 18. Skall bli roligt att lyssna till. Kanske hinner jag med innebandy i kväll också? Brasan knastrar hemtrevligt, resten av familjen är på innebandy och kaffet är snart klart. Motvilligt erkänner jag att också denna tid har sin charm...

/L

Sammanträden!

Inser att den som väljer att läsa en bloggpost under denna rubrik måste vara ganska hängiven - oklart vad, sammanträden?

Men det är för mig vad det känts som jag mest hållit på med hela veckan. Jag har träffat församlingsråd/styrelse i Johanneskyrkan, Metodistkyrkan i Kungsbacka och i Alingsås och dessutom träffat kriminalvården, Lyckans Backa (hyresgäst på Västkustgården) två gånger och en hel planeringsmöten.

Sammanträden är inte alls alltid tråkiga och ofta är det ur sådana samlingar som något nytt tar fart - ofta ganska oväntat.

Jag arbetar 20% som regionutvecklare på Metodistkyrkans västra region och skall enligt arbetsbeskrivningen satsa mest kraft där det finns en utvecklingspotential - och om man med det menar brist på framgång finns det ju en hel del att göra i ALLA församlingar - för det kunde vara bättre överallt... Nåja. Jag får nog smälta intrycken och föra samtal med distriksföreståndare för att prioritera arbetet framöver.

Idag väntar predikantförbundssamling hemma hos oss kl 16 och kl 19 håller vi alla tummar vi har för Blåvitt på Grimsta IP mot Brommapojkarna. I morgon skall VG´s båtar upp och det är styrelsemöte därefter.

/L

Förarintyg - Kustskepparen

S:t Jakobs kyrka kommer under första halvan av våren arrangera kurs för förarintyg och kustskepparen. Anmälan senast 1/12.

S.t Jakobs kyrka arrangerar en kombinerad kurs med slutmål att få kustskepparexamen. Detta krävs för att få framföra båtar över 12 meter. Men är också en fantastisk kunskap att ha då man skall ut på havet – vilken storlek än båten må ha.

För att få gå kursen för skepparexamen måste man minst en månad tidigare tagit förarintyg.

Så 23-24 januari tar vi förarintyg och19-21 mars tar vi Kustskepparen.

Vi har en fast kostnad för vår lärare så ju fler vi blir desto billigare blir kursen. Vi har ett maxpris på 2500 kr och det är om det blir minst 12 deltagare. Blir det fler så sjunker priset för kursdeltagaren. Så om vi hamnar på 20 deltagare hamnar priset på ca 1500 kr/person. Om det den 1/12 inte finns 12 personer anmälda ställs kursen in.

Utöver ovan nämna kostnader så tillkommer kursmaetrial på ca:500kr samt tentamensavgifter på ca: 600 kr totalt.

Anmälan via mail till lasse@stjakob.se.

/L

Kan man ha kul på en måndag?

Jag tycker nog det!

Om det dessutom blir ännu bättre än "bara" kul är ju det kanon!

Kolla här!

/L

Det är inte lätt med kyrkan...

Funderar just nu mer än vanligt på detta med kyrkan. Jag satt en tid i metodistkyrkans kyrkostyrelse nationellt i vårt land. Jag kände dock efter ett tag att jag ändå brann mer för arbetet i den lokala församlingen och hoppade därför av det uppdraget efter några år. Kanske är det samma känsla som gör att jag lättare relaterar till det lokala planet och den lokala kyrkan/församlingen? Samfunden har sin process och ser man den som en "samgåendeprocess" för samfundens/samfundets överlevnad är den både meningslös och omöjlig. Det intresserar mig föga. Men ser man det som ett uppriktigt försök att finna formerna för ett samfund som berör människor och tar människors sökande på allvar är det både livsviktigt och nödvändigt. Jag tror på en lokal kyrka/församling som består av människor som funnit något och vill dela det med andra. Då krävs ett samfund som ger verktyg, utövar ledarskap och skickliggör oss som pastorer, ledare och medlemmar.

Teologin är viktig - det säger alla - men jag tror inte den kan bli färdig någon gång. Ramar och råmärken behöver finnas och kanske är det detta Paulus talar om i 1 Kor 15: 3ff? Det finns något orubbligt. Men det finns också en kulturell anpassning vad gäller sättet vi talar om det givna och centrala. I detta samtal behöver vi mötas och ha en grundläggande respekt för varandras strävan efter en förståelse och en adekvat tillämpning av "det givna". Rupertus Meldenius skrev 1626: "In necessariis unitas, in dubiis libertas, in omnibus caritas." Enhet i det väsentliga, frihet i det tveksamma, i allt kärlek. Det teologiska samtalet måste alltid leva och måste alltid få utrymme. Troligen kommer vi ändå inte ända fram och kanske är det inte det värsta. Det värsta kanske är att inte försöka?

Hur formuleras då det centrala? Det börjar nog med kärlek. Fortsätter med nåd. Blir troligen i oss någon form av ansvar. Hmmm. Kanske löser jag inte detta nu.

I allt är dock det egna ansvaret att lyssna på Guds röst det allra viktigaste. Använder ofta bilden av när vi går till en läkare. Då berättar vi först hur vi mår och vad vi har problem med. Men vi lyssnar också. Vi får tips och råd och vi följer sedan dem - i bästa fall. När vi talar med Gud behöver vi också stanna upp och lyssna. Eller uttryckt av någon klokare men lika okänd som jag:

"När människor lyssnar talar Gud

- när människor lyder handlar Gud"

okänd

/L