Mer Berlin...

Ja, det finns mycket att säga om Berlin! Skönt på massa sätt att komma ifrån vardagen med allt vad den innebär och bara ta det lugnt och inte fundera så mycket... Jojo! En lite regnig förmiddag nådde vi det stora monumentet över alla judar som mördades under WW2. Det ligger alldeles bredvid Brandeburger Tor och man skymtar också riksdagshuset. Ett enormt monument med massor (har inte infofoldern här...) av betongblock utspridda på en mycket stor yta. Somliga låga och andra uppskattningsvis fem meter höga. Och under denna plats ett stort utställning med rigorös säkerhetskontroll. Först ett rum som kronologiskt i text och bild beskriver hur förföljelserna tar fart och eskalerar. Sedan ett rum med brev och dokument som skriva av judar i tåg på väg till läger eller i läger eller i getton eller... En tolvårig pojke i ett läger som skriver om sin rädsla för döden och största skräcken är att dom inte skall skjuta honom utan göra som han sett att dom gjort med de mindre barnen - bära slänga honom i massgraven. Han dog dagen efter - ingen vet hur. Hur kunde detta hända? Hur? Var lurar faran idag? 

Man gick vidare som i ett töcken och lyssnade och läste  - men det gick inte ta in, det var för stort, för grymt, för sjukt. Vilka problem har jag som blir kvar? 

Resten av dagen blev märklig och väldigt tankfull. Troligen visste jag allt tidigare men ibland blir det bara sådär tydligt och nära. 

Vi gick kors och tvärs och såg allt man skulle se och en del annat också. Vi gick in på luriga smågator och drack kaffe på en krog där bara tyskar fanns och vi kände oss pittoreska. När vi gick var det ett annat svenskt par där samt en ungdomsgrupp från Tidaholm... Pittoreskt? Tja...

Vi gick flera gånger förbi Potsdamerplatz och kommenterade de enorma reklambanderollerna på husen. På lördagen råkade vi upptäcka att... Det var inga hus! Det var banderoller det med! Och som vi imponerats och kommenterat. Min hustru hade en tes om att det inte bara var huset jag hade tittat på tidigare... Men å andra sidan var det faktiskt jag som upptäckte att det inte var hus. Så det så. 

/L

Ich bin ein Berliner!

Så var man då i Berlin! Har varit här för några år sedan men nu när man kommer tillbaka igen upptäcker jag att jag verkligen gillar denna stad. Trodde jag aldrig! Tyskland och inget vatten - en riktig högoddsare för min del. Har idag varit i Kurfürstendamm och bland annat besökt Kaiser-Wilhelm-Gedächtniskirche som synes på bilden - om man ser förbi min hysteriska fru... 

I år är det 20 år sedan muren föll och visst finns muren bevarad på några ställen - tex på platsen där det gamla SS-högkvarteret låg (Topographie des Terrors) men det är helt klart bara för oss turister. För befolkningen här verkar det ligga för nära i tiden - man vill bara glömma. 

Nu vilar vi och skall ut och äta snart. Det blir någon lokal specialitet - typ Burger King... 

/L

Gemensam samtid

Fredag i förra veckan träffade jag Ola och Thomas - distriktsföreståndare för Baptistsamfundet respektive Missionskyrkan på västra distriktet. Tillsammans beslöt vi att samarrangera den planerade samtalsdagen i Lindome den 18 april med den på Överås måndagen den 20 april. Så nu kan du stryka lördagen i Lindome - men skriv med feta bokstäver in Överås kl 19:00 den 20/4! Karin Wiborn, Olle Alkholm och Anders Svensson är inbjudna gäster och Ingemar Nordieng håller samman det hela. 

Kom att fundera en del på detta med framtid och dåtid efter att ha läst min bloggkollegas (Tänk själv) inlägg om den gamle mannen Axel som trots sin ålder och platsen för predikan talade om framtiden. Gemensam framtid, Vägen vidare. Många är de vackra projektnamnen i jakten på framtidens kyrka. Visst måste vi planera och arbeta för en framtid och det skall vi alltid både själva göra men också avdela duktiga strateger att särskilt fundera på. Men vi får inte heller glömma den gemensamma samtid vi finns i. En del säger "Jag vill dö som metodist". Det är ju inte så svårt. Det naturliga genmälet blir emellertid att det viktigaste väl ändå måste vara att LEVA som en metodist? Och i den uppmaningen - kallelsen om du så vill - ingår framtid OCH samtid. Livet är alltid föränderligt - och blir sällan som man tänkt sig. Döden däremot ser vi om statisk och... just död. 

För min del kan inte en ny kyrka komma nog snart. Jag tror också det är viktigt att vi låter processen vara snabb och kort hellre än lång och utdragen. Det där med att försöka i någon del och sedan låta det växa och kanske bli något mer - det har vi inte tid med. Då blir det som när norrännen skulle gå över till högertrafik och började första veckan med bara lastbilar och bussar för att se hur det gick... (Möjligen är detta osant...=))

Nåväl! Kördag i Borås i lördags med regionen - lyckat! 

Gudstjänst och orgelcafé i söndags - lyckat! 

Församlingsblad till S:t Jakob och Borås - lyckat! 

Troget och intressant bloggande i helgen från min sida - misslyckat... 

Dessutom åker jag bort tom söndag och lär väl inte hinna blogga... 

/L

Långa dagar som blir längre

Så sitter man i soffan, nyss hemkommen från ett sammanträde på Överås. Överås var tills nyligen Metodistkyrkans teologiska seminarium men nu sker har Metodistkyrkans förlagt utbildningen till Teologiska Högskolan i Stockholm där man nu också är en av huvudmännen tillsammans med Missionskyrkan och Baptistsamfundet. Nu arbetar en grupp i vilken jag är en del med att fylla huset Överås med liv och aktivitet. Det är en spännande mix av hyresgäster och aktiviteter som nu fyller Överås med liv. 

Annars började denna dag med pastorssamling för de aktiva pastorerna på Metodistkyrkans västra region - vi var fem stycken idag... =) Vi möttes i Alingsås och hade bra samtal kring läget i församlingarna, utnämningar och ekumenik. 

Hann sedan lagom till Torsdagsträff i S:t Jakob där jag lyssnade till ett engagerande föredrag av en av församlingens medlemmar, Cecilia Dalman Eek, rörande "Värdet av vatten". 

Ett kort samtal inför kommande medlemsintagning hanns med innan det var dags att göra församlingsblad till Centrumkyrkan i Kållered. 

Blev lite sen till det där mötet på Överås men man kan inte hinna med riktigt allt... 

Men det har varit en vacker dag - om än lång - och som väl är blir dagarna längre och längre. Det behövs nog...

Idag skulle min mamma gått i pension om hon fått leva. Det hade hon gillat. 

Hon fattas mig.

/L

Ondska och allsång

Puh! Sitter och skriver för glatta livet en massa olika texter och notiser till kommande församlingsblad. Har dock gjort en paus nu för att rapportera hur ondskan fortskred... Kändes märkligt i gudstjänsten igår att tala just om ondska och kamp för det var massa nytt folk och de flesta unga. Men insåg också att det oftast finns något skäl för att välja en lättare väg - men nu höll jag mig till ämnet. Min reflektion är att vi ofta tänker på kampen mot ondskan i väl stora termer och sammanhang. Ondska som krig, svält och skövlande av regnskogen. Och i de stora frågorna är det också lättare att göra rätt - med kniven på strupen för vi kampen tämligen självklart. Men i det lilla, det långsiktiga och enkla orkar vi inte riktigt. Jag menar att det är i det lilla den egenliga kampen står. Den stora kan lätt bli skäl för oss att inte ens ta i det lilla. Och den allra största kampen har Guds son Jesus Kristus redan vunnit och vårt uppdrag är att inkarnera den segern - seger över död och ondska - i våra liv och i våra (ofta små) sammanhang. 

Efter middagen ägnades åt trummande i Vallda kyrka till en massa gamla härliga väckelse- och hemlandssånger. Sången stod högt i tak och redan en timma innan gudstjänsten/konserten skulle börja var kyrkan fullsatt. Vad kommer det sig? Om vi arrangerade samma sak med samma folk i S:t Jakob är min tro att vi kanske kunde locka i bästa fall 30 pers. Eller har jag fel? Men härligt med allsång och dragspel och sånt är det allt...

/L

Kamp!

I söndags predikade distriktsföreståndare Åke Svensson om den kämpande tron. Nu på söndag kommer jag predika under rubriken "Kampen mot ondskan". Det handlar om kamp. Kampen finns såklart i allas vår vardag - kamp mot stress, kamp mot leda, kamp mot sjukdom osv. Dock är kampen ofta nedvärderad i andra sammanhang. Den som kämpar är jobbig. Kamp är inte glamoröst. Man lyfter hellre fram värdet i att vara flexibel och förmågan att finna nya vägar när man stöter på patrull. Jag anser att kampen är nödvändig och faktiskt också vacker. 

Ibland är Jesus glasklar - dock inte i dessa frågor. Varför finns så många exempel i Bibeln på att Jesus inte direkt hjälper men efter ett tjatande från någons sida hjälper Jesus plötsligt? Jag vet inte. Men kampen finns levande också för Jesu omgivning och i Jesu eget liv. Det är en verklighet. 

Att vara flexibel kan vara bra. Att vara fast och finnas i kampen är dock minst lika bra. 

Var i kampen mitt försvar - styrk min själ och trösta mig. Charles Wesley 1740

/L

Onsdag = fisk!

Idag är det en alldeles strålande dag i Vallda! Solen skiner och jag har nyss tvättat bilen i kortärmad tröja. Grannen kom och berättade att det skulle snöa imorgon. Jag tog ingen närmare notis om detta utan fortsatte lugnt mitt tvättande. Strax kom en flanör förbi och hojtade "Jag ser att du tagit fram sommardäcken men det är ingen idé - vintern är inte över!". Nu hade jag inte tagit fram sommardäcken - bara inte tagit bort dem... Men en stilla trots växte inom mig. Tänkte mycket på våren, kyrkan, tron och det synbart fåfänga i allt det där.  Och ändå är allt det där saker som håller i alla fall mig flytande. Men jag är troligen också fåfäng - i alla fall att döma av min glänsande bil...=) 

Annars började dagen med kaffe på den lokala bilverkstaden (har sponsrat deras kaffe intill sjunde släktled) och sedan åkte verkmästaren och jag till Vallda kyrka och spelade där dragspel & gitarr på en begravning. Därefter blev det en tur till fiskbilen där jag som traditionen numer bjuder i det Svenssonska hemmet fisk - denna gång strömming. Kunde före kände igen mig som präst och sa att det hade varit trevligt senast han  hälsade på mig på "jobbet" och att jag gärna fick hälsa på honom på hans jobb på bårhuset - "men jag vill inte ha nån uppståndelse". Jag undrar hur länge han klämt på den... Har dessutom för mig att han är lärare... 

Fisk är oroligt gott och i veckan läste man om att det nu är bevisat att man blir smartare av att äta fisk. Nä, jag har inte haft denna tradition med fisk på onsdagar särskilt länge...

Nåväl! Nu skall här snart städas!

/L

Namn & annat

Nåddes under fredagen av budskapet att den nyfödde skall heta Elis. Elis? Så de tre småkusinerna heter då alltså Elis, Alice och Ollis... Elis? Känns som det saknas ett ..abet. Men vem är jag att säga något? Åke! Så heter äldste sonen. Det var för 12 år sedan inget vanligt namn - och är det fortfarande inte. Men som med allt vänjer man sig och Elis (som jag skall besöka i eftermiddag) har jag liksom redan nästan vant mig vid. 

90-årskalas avlöpte utan större störning i lördags och lördagskvällens festkväll med Metodistkyrkans kvinnor i Alingsås gick också över förväntan. Jag vann inget på lotteriet och krånglade mig ur efterrätten utan att någon blev sårad (förrän nu då jag dumt nog skriver om det...). 

Igår var det gudstjänst och det kom - trots att distriksföreståndaren skulle predika - ganska mycket folk. Det efterföljande årsmötet gick smidigt och snabbt och det känns faktiskt riktigt gott att ha lagt detta bakom sig. 

Söndagen fortsatte med att släkten samlades till kalas för yngste och äldste sonen fyllt år. Lego och spel och allt vad det var föll mycket väl de båda gossarna i smaken. 

Strax skall Johannes Söderberg, SVT, gästa oss för utvärdering av TV-gudstjänster. Skall bli trevligt! Ikväll skall jag öva inför söndagen då jag som trummis och en basist från S:t Jakob är inhyrda till Vallda kyrka för en "Hela kyrkan sjunger-kväll" kl 18. Det är riktigt kul faktiskt. Tur man han lite fritid så man kan spela i andra kyrkor också... =)

/L

Ny kusin & fingertoppskänsla...

Dagens största nyhet är att svåger/svägerska Mats & Sofia fått en pojk! Fredag morgon 05:50, 3600 gram. Och allt gick bra. Grattis! 

I övrigt:

Torsdagskvällen var vi hos goda vänner och gratulerade yngsta barnet till att ett väl genomfört första levnadsår. Hade man lärt sig lika mycket varje år som hon hade lärt sig på ett år så hade man kunnat... mer. Hemkommen därifrån då barnen lagt sig och man slökollar på ett gammalt avsnitt av Mythbusters (på kanalen Discovery) i väntan på sporten skräller telefonen i vittnesmål om att ett sms inkommit. Kära Maggan har lyckats (tror nog i och för sig inte att hon försökte) klippa av en fingertopp när ytterdörren blåste igen! Usch, så fruktansvärt! Såhär på lördagsmorgonen vet jag att handkirurgerna på igår lyckades sy fast fingertoppen och laga benet däri. Men helt klart kommer pekfingervalsen på kyrkans dator gå i otakt ett tag framöver... 

Så igår fick vi utan Maggans hjälp förfärdiga årsmöteshandlingar, skriva powerpoint inför söndagens gudstjänst och genomföra världsböndagsgudstjänst. Det gick - om än knappt... =)

Dagen idag innebär nu först innebandymatch med äldsta sonen och sedan med mellansonen varefter jag ger mig av på turné först till Lindome för uppvaktning av Rutger som fyller 90 år. Som fortfarande spelar och är aktiv i högsta grad - spelade tex på min mors begravning i höstas. Sedan drar touren vidare till Alingsås för MKK årsmötets festkväll. Egentligen är det fullt men jag har fått nästla mig in ändå i egenskap av regionledare. Några fördelar skall man ju ha av det... =)

Längtar annars till gudstjänst i morgon! Känns festligt eftersom jag varit borta av olika anledningar några veckor. Distriksföreståndare Åke Svensson predikar, kören sjunger och årsmöte efter gudstjänsten. 

/L

Vila är jobbigt...

En ledig helg kan knäcka vem som helst... Ångest innan för man vill hinna med så himla mycket - inte minst vila! Och sedan ett evigt springande mellan sjuka barn, innebandy och krystade utflykter... Söndagen var jobbigast! Oro hela förmiddagen innan gudstjänsten i Jakob var igång och ingen ringt i panik. Och då låg jag ändå i sängen hela förmiddagen! Yngste sonen kom in med en bok och bad mig läsa vid halv 9. Pappan svarade: "Pappa skall bara se klart skidloppet på TV..." Sonens tålamod fick sig en rejäl prövning och fyra timmar senare när Tynell (eller vad han nu hette) hade vunnit Vasaloppet hade han glömt boken... 

Igår kom en av församlingsstyrelsen utsedd till kyrkan för att förfärdiga och skicka ut (med hjälp av oss) ett brev till församlingens medlemmar rörande församlingens ekonomi. Tycker det var bra skrivet och klargörande. Kvällen igår ägnades först åt nomineringskommittésammanträde inför församlingens årsmöte på söndag kl 13. Bra samtal och bra namn som vaskades fram. Känns roligt att det är så många aktiva och kompetente människor att tillfråga. Kul! Senare på kvällen åkte jag förbi Överås en sväng och hejade på dom som fanns där och försökte med hjälp av en lånad PC få ordning på min GPS. Helt obegripligt att inte hela världen använder Mac! Använda PC är ju som att förflytta sig till medeltiden! Ofattbart - i alla fall för mig... =)

Idag har jag bland annat förfärdigat församlingsblad åt S:t Matteus och nu sitter jag och läser in mig på massa info då jag skall tala i Karlstad i morgon kväll på en samling angående den ekumeniska processen. Väldigt spännande! Men åka till Karlstad en ledig onsdag... Tja, det är offer man får göra... =)

Men det är ändå lugnare att jobba... Ledig helg kan ta livet av en... 

/L